Helena Proos, Uppsala län, Angelica Rage, Värmlands län och Jan Boman, Dalarnas län, samtliga (S), har i motion 17 yrkat att Sveriges Kommuner och Landsting tillsätter en utredning som ser över vilka effekter man kan åstadkomma genom sociala investeringar på olika områden och att man i den utredningen belyser hela samhällsnyttan och inte enbart den enskilda kommunens eller landstingets nytta och ekonomi.
Styrelsen instämmer med motionärerna att förebyggande insatser som kan bidra till att förhindra framtida sociala problem som utanförskap, missbruk och kriminalitet kan vara mycket lönsamma ur ett samhällsperspektiv. En missbrukare kostar samhället och de offentliga kassorna stora belopp utöver det lidande som drabbar den enskilde och dennes anhöriga. Insatser för barn och unga som minskar risken att senare i livet hamna i missbruk kan därför ge stora besparingar även om de kostar på kort sikt. Motsvarande gäller för folkhälsoinsatser som kan reducera sjukvårdsbehov eller arbetsmiljöarbete som minskar arbetsskador.
Samtidigt är det ett beslutsmässigt problem att det ofta är olika aktörer som beslutar om och finansierar förebyggande insatser respektive får lägre kostnader till följd av dessa insatser. En ytterligare komplikation är att sociala investeringar innebär att säkra kostnader idag ställs mot osäkra kostnadsbesparingar ganska långt in i framtiden, vilket försvårar beslutsfattandet.
Det är mot den bakgrunden som sociala investeringar förts fram som ett sätt att öka långsiktigheten och helhetssynen i beslutsfattande. Flera kommuner har på senare tid infört vad de kallar sociala investeringsfonder med syfte att skapa finansiellt utrymme för förebyggande insatser.
Det är samtidigt uppenbart att sociala investeringar i den kommunala redovisningen aldrig kan betraktas investeringar. Här ställer regelverket tydliga gränser. Kostnader för förebyggande insatser kommer därför alltid att prövas i den ordinarie budgetprocessen. Det hindrar dock inte att medel på olika sätt reserveras för att garantera en tillräcklig omfattning på förebyggande insatser.
Styrelsen instämmer i att det kan behöva utredas vilka möjligheter och hinder som finns för att stärka omfattningen på förebyggande insatser. I det sammanhanget bör särskilt belysas hur det ekonomiska beslutsunderlaget kan utformas samt vilka vinster som kan göras med samverkan mellan kommun, landsting och stat.
Styrelsen föreslår kongressen besluta
att bifalla motionen.
Motion nr 17